Glömde visst bilden på när E och jag är skyltdockor! Men här kommer den! <3

Älskar fortfarande mina ögon!

Glömde visst bilden på när E och jag är skyltdockor! Men här kommer den! <3

Älskar fortfarande mina ögon!

Elvira och jag har hittat ett jobb!!! Som.... Skyltdockor!
Vi lyckades lura lite folk (Mel) att vi var det men jag skulle nog aldrig klara av att sitta helt stilla hela tiden!

Älskar verkligen mina ögon på den där bilden!

Godare får man leta efter!

Ett av de bästa programmen "Rescue special ops" och lite ostbågar! ;D

Igår när jag skulle håller till hästen så ropade jag på de som vanligt och efter en stund kom Mona och började att äta av maten jag gav henne. Men ingen Borka syntes till! Så jag får ju lite lagom panik att det har hänt honom något så man springer runt i hela hagen utan resultat! Sen när man ska börja gå tillbaka för att hämta hjälp hör man hur någon kommer springandes bakom mig. Tror ni inte att det är Borka som står bakom mig och ser lagom lycklig ut?!

Haha, han är ju verkligen påhittig min lilla älskling! <3

Kram Emman <3

Glömde berätta att vi har "fått" en katt igen. Eller han hittade oss och stannade! Han heter Findus (Brorsan döpte honom...) och han är super social! Socialare katt får man nog lita efter mycket länge! ;)

  Vill ni att jag ska skriva min resa med Fagin? Vill ni veta hur allt började och det? Slutet vet ni ju redan...   

  Men idag så hade vi konfa och vi snackade om döden...   Och självklart blev jag påmind av Fagin och alla känslor brusade upp igen. Ibland vill jag verkligen inte fatta att han är borta, man bara liksom vill att han ska vara där borta i stallet och vänta på en. Men jag fattar ju att han led så himla mycket och det var det bästa att få låta honom somna in... Ibland är det svåraste besutet det bästa beslutet. Det värsta är ju att jag inte ens var där när han lämnade denna fina värld, och det ångrar jag jättemycket! Jag fattar inte hur jag kunde lämna honom där i transporten och bara se honom åka iväg. Jag tror inte att jag fattade just då att det var sista gången jag såg honom. Men det är tur att jag har mina fina vänner som var där vid min sida och stöttade mig. Endel kanske inte fattade varför jag var så ledsen och upprörd över "bara" en häst, men den hästen! Det var något speciellt med honom! So what, jag brydde mig inte om er som bara tyckte att han "bara" var en häst utan jag koncentrerade mig på de som verkligen kommer att sakna honom lika mycket som jag skulle göra!

och en sak är säker! Han kommer aldrig bli glömd! "He will never be forgotten!"

Kram Emman